Direktlänk till inlägg 3 december 2010
Inledning
I vissa wiccanska traditioner, speciellt de äldre brittiska riktningarna, ramas året in av två strider vid solstånden som klyver året i två halvor, nämligen det växandet och det avtagande. I detta inlägg ska vi gå igenom vad kungarna över dessa årshalvor har för innebörd och vad de strider om.
.
Kungarna
Sabbaterna reflekterar två olika teman som förvisso står varandra väldigt nära, nämligen soltemat och natur- och fertilitetstemat. Solguden dominerar de mindre Sabbaterna vid solstånden och dagjämningarna; han dör och återföds vid Yule, befruktar Moder Jord vid Ostara, blommar ut i sin fulla makt vid Litha och drar sig tillbaka vid Mabon.1
Natur- och fertilitetstemat är lite mer avancerat att förstå eftersom den inte innehåller en gudsfigur utan hela två. För att förstå natur- och fertilitetstemat måste man därför förstå den dynamik som finns mellan dessa två gudsfigurer. Den ljusa guden över det växande året brukar enligt Farrar & Farrar (1984 [1981]) återkomma i olika mytologier som Ekkungen, en figur som är relaterad till Den Gröne Mannen. Dennes mörke tvilling är guden över det avtagande året, som i sin tur brukar kallas för Järnekskungen. Dessa två är en helhet och båda utgör den egna andra hälften för varandra som i evighet bekämpar och vinner över varandra för Gudinnans gunst. De är tillsammans Den Behornade guden, en natur- och fertilitetsgud vars rötter sträcker sig tillbaka till jägaråldern. Vid toppen av kungarnas respektive halvåriga välde genomgår de en offrande parning med Gudinnan, därefter dör de i hennes armar och återuppstår sedan för att fullfölja sin regeringstid.2
.
Parning, offrande och återuppståndelse
Ekkungens välde påbörjar vid Yule och avslutas vid Litha då Järnekskungen tar vid för att i sin tur förlora makten till Ekkungen vid nästa Yule. Innan respektive maktövertag så genomgår de som sagt var sina parningar med Gudinnan och placeringarna för dessa kan tyckas vara lite ojämn. För Ekkungen är det självklara tillfället för honom och Gudinnans parning vid Beltaine. Järnekskungens motsvarande parning kan däremot förläggas vid endera två tillfällen, antingen vid Lughnasadh eller vid Samhain.3 Enligt Farrar & Farrar (1984 [1981]) finns det spår i olika traditioner av båda dessa alternativ men de har ändå valt att förlägga denna parning vid Lughnasadh eftersom Samhain redan är så fylld med mening som symbolik. De menar att om även Järnekskungens parning, offrande och återfödelse ska inkorporeras så skulle detta orsaka en förvirrande överbelastning på Samhains firande. Varje Sabbat måste nämligen ha ett centralt tema och ett tydligt budskap, hur komplext dess undertoner än är. Ett ytterligare argument för denna placering från deras sida är att Järnekskungen samtidigt är Spannmålsguden och därför bör Järnekskungen offras vid Lughnasadh som markerar den sista skörden i deras tradition.4 Jag är benägen att hålla med till största delen trots att jag ser Mabon som den sista skörden. Farrar & Farrar (1984 [1981]) skiljer väldigt starkt mellan solåret och natur- och fertilitetsåret medan jag ser året som mer flytande. De erkänner dock att innebörderna för högtiderna överlappar.5 Mabon är hur som helst inte ett lämpligt val eftersom kungarnas tema tillhör natur- och fertilitetscykeln och då återstår bara Lughnasadh.
Det kan vara svårt att förstå syftet med att kungarna parar sig med Gudinnan, offras och därefter återuppstår. För Farrar och Farrar (1984 [1981]) verkar detta vara en självklarhet som inte kräver någon förklaring. Det tog därför ett bra tag innan jag kunde förstå temat och foga in denna bit i det större pusslet. Vid de respektive kungarnas parning så offras de på samma sätt som vissa handjur inom insektvärlden dör efter sin avlösning i en hona. Inom vissa arter äts handjuren även upp av honan efter befruktningen för att ge näring åt äggen. I firandet av Beltaine och Lughnasadh går befruktningen alldeles utmärkt utan detta mer groteska element. Detta kan ändå vara värt att ha i beaktande på ett symboliskt plan för att förstå innebörden av den offrande parningen. Kungarna dör när de för livet vidare och befruktar honan. Efter sin död så måste de dock återuppväckas eftersom året inte kan finnas utan sin kung. Vid solstånden dör aldrig förloraren utan denne uppgår istället i den andre eftersom de är två sidor av samme Behornade Gud. När en av dem dör i den offrande parningen med Gudinnan så upphör de båda att existera för några få ögonblick eftersom den ene inte kan finnas utan den andre. Det är också därför det är så viktigt att de återuppstår för att året ska kunna fortsätta. I Farrar & Farrars (1984 [1981]) bok så återupplivas Ekkungen genom att belelden (”Bel-fire”) tänds igen.6 Detta tycker jag är passande för att markera att det ännu finns livskraft i Guden som fortfarande har mycket arbete kvar att fullgöra innan sin dödsvila som påbörjas vid Samhain. I samma bok återupplivas i sin tur inte Järnekskungen i sig själv vid Lughnasadh., utan Istället återuppstår han genom det bröd som deltagarna under sabbaten får äta av. ”Give us to eat the bread of Life. Then shall sleep lead on to rebirth.”7 Järnekskungen uppstår förvisso men som Guden blir hans krafter starkt försvagade när dessa istället överförs på människorna för att livet ska föras vidare. På samma sätt blir Guden krafter också försvagade när hans ofödde son växer sig starkare i Gudinnans sköte.
.
Spelet om Järnekskungen ondska
Traditionen med Ekkungen och Järnekskungen har överlevt i många kristna traditioner. I lokala julspel (”mumming plays”) dräper St George den mörke ”Turkiske Riddaren” och grämer sig därefter för att han har dödat sin broder. Därefter uppträder en mystisk doktor för att återuppliva den döde varpå spelen utbryter i festligheter.8 Dessvärre har balansen mellan de två tvillingarna Ekkungen och Järnekskungen, den ena ljus och den andra mörk, blivit förvrängda till ett koncept om godhet mot ondska. I Dewsbury i Yorkshire har kyrkklockorna ringt i nästan 700 år sista timmen varje julafton, för att varna Prinsen av ondska att Prinsen av fred är i antågande. Även det engelska smeknamnet för Djävulen, ”Old Nik”, är ett sätt att förminska Järnekskungen till förmån för Ekkungen. Nik är nämligen ursprungligen ett av Odens namn som sedan har kommit att övertas av en typisk Järneksfigur i den engelska traditionen, nämligen Santa Claus, eller Nicholas som det äldre namnet lyder. I äldre historier om Nicholas berättas det också mycket riktigt om hur han red, inte på en ren som är populärt idag, men på en vit häst precis som just Oden. Det är intressant hur Nik, en Gud över det avtagande året, har överlevt i två så helt motsatta former, nämligen som Satan och som ett av de gladaste helgonen.9 Ekkungen och Järnekskungen har även överlevt i en helt annan form vid vintersolståndet, nämligen genom jagandet och dödandet av gärdsmyg. Gärdsmygen representerar Järnekskungen som dödas av en rödhake, symbol för Ekkungen, när han ertappas i murgröna eller i järnek. Den 26 december, St Stephens Day, är den dag på Irland då musiker, sångare och dansare går från hus till hus med en bild eller en figur föreställandes gärdsmyg som ligger på järnek. Farrar & Farrar (1984) berättar om hur barn i County Mayo bär på järnek och upprepar en särskild vers när de går från hus till hus:
”The wren, the wren, the king of the birds,
On Stephen’s Day was caught in the furze;
Up with the kettle and down with the pan,
And give us some money to bury the wren.”
På Irland måste sedan alla järneksdekorationer vara borttagna efter jul eftersom det anses innebära otur att låta dessa symboler för det avtagande året vara kvar.10
.
Hur jag förhåller mig till kungarnaMitt förhållande till Ekkungen och Järnekskungen har verkligen skiftat. För flera år sedan när jag fortfarande befann mig in början av intressefasen av wicca så ratade jag detta tema direkt. För mig blev det onödigt komplicerat att förstå årshjulet om även kungarna skulle ingå i den. Från början fick jag också för mig att man måste uppmärksamma Ekkungen och Järnekskungen för att vara wiccan och jag trodde därför att wicca inte var för mig. Så är det dock inte alls. Du kan välja att fira detta tema eller inte. Det senaste året har pendeln svängt för mig och jag känner mig mer och mer lockad att berika främst solstånden med ytterligare symbolik. Ett tag kände jag däremot att det kanske vore mer logiskt att istället följa Mike Nichols walesiska tradition vid dagjämningarna och låta Llew (guden av det ljusa halvåret) och Goronwy (guden av det mörka halvåret) strida mot varandra istället eftersom året har två tydliga halvor, en ljus och en mörk. Du kan läsa mer om dessa i inlägget om Mabon. Så här kände jag dock bara en liten tid och nu tycker jag istället att året lika väl kan delas in i en växande och avtagande del. Kanske borde man använda sig av båda varianter? Jag har i alla fall bestämt mig för att vid Yule pröva att uppmärksamma det växande och avtagande året under den kommande solvandringen som påbörjas vid Yule. Därefter får jag utvärdera resultatet.
.
Uppmärksammar du Ekkungen och Järnekskungen i din tradition? Kommentera gärna och beskriv hur du förhåller dig till dessa eller om du inte gör det alls och varför.
.
..
Var Välsignad!
.
__________________________________________________
Källor:
1 Janet & Stewart Farrar (1984), A witches' Bible: Part 1, s. 23-4, Phoenix Publishing, Blaine
2 Farrar & Farrar (1984 [1981]), Part 1, s. 24.
3 Farrar & Farrar (1984 [1981]), Part 1, s. 25.
4 Farrar & Farrar (1984 [1981]), Part 1, s. 25-7.
5 Farrar & Farrar (1984 [1981]), Part 1, s. 73.
6 Farrar & Farrar (1984 [1981]), Part 1, s. 90.
7 Farrar & Farrar (1984 [1981]), Part 1, s. 118.
8 Farrar & Farrar (1984 [1981]), Part 1, s. 140.
9 Farrar & Farrar (1984 [1981]), Part 1, s. 140-1.
10 Farrar & Farrar (1984 [1981]), Part 1, s. 141.
--------------------------------------------------------------------
Läs även andra bloggares åsikter om wicca, ekkungen, järnekskungen
Dessa är månfaserna för 2013. Som du ser så skiljer sig tidpunkterna för månarna mellan de båda uppsällningarna och jag har därför skrivit upp båda så att man kan jämföra. Hål till godo! . Mörkermåne Tilltagande måne Ful...
Detta korta inlägg är min inrapportering för Hedniska Häxors Läsutmaning 2012 där jag började delta i och med detta inlägg. Jag valde där och då att lägga mig på nivån ordinand med mål att läsa mellan 6-10 böcker. Detta var ett smart val från min sid...

För generella frågor om wicca så kan du antingen ställa din fråga i rutan nedanför eller också så når du mig på mail Dimmornas Dotter.
![]() |
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se