Direktlänk till inlägg 17 augusti 2012
Uppdaterad 13/11-12
.
"I skenet av Dryghtyn, i den gamla närvarons namn, som är, var och för alltid ska vara,
maskulin, feminin, allvetande, allsmäktig, och närvarande överallt;
Och i namnet av Mångudinnan och Guden över Död och Återfödelse;
Och i de fyra Mäktigas namn, som är herrar över elementen,
må kraft och välsignelse nedstiga, denna timme på denna plats,
och den som kommit hit."
- Förmodligen ursprungligen Doreen Valiente, i Patricia Crowther, Witch Blood!
Fri översättning och tolkning, Ariadna
.
.
"All gods are one God, and all goddesses are one Goddess, and there is one Initiator"
- Apuleius, The Golden Ass
- citerad av Dion Fortune, i The Sea Priestess
.
.
.
Inom flera inriktningar av wicca så talar man ofta om någonting som är större än Guden och Gudinnan. De allra flesta författare inom wicca har någon slags idé om vad som är det yttersta medvetandet, större än gudarna. Många som har studerat wiccansk och även annan hednisk litteratur är säkerligen också bekanta med begrepp som ”The One”, ”The All”, ”The Star Goddess”, ”Source”, ”Arwen”, "Prana", "Mana", "Qi/Chi", "Orgon" med flera.
.
Inom brittisk traditionell wicca kallas konceptet för Dryghtyn eller Dryghten (”dryjd’n”) vilket är en gammal engelsk term för ”Lord” och används för att beskriva den panteism (universum/naturen och det gudomliga är samma sak) som finns grundläggande inom wicca.1 Man kan försöka beskriva Dryghtyn som den ickepersonliga underliggande gudomligheten av vilka Gudinnan och Guden utgör två aspekter. Dryghtyn är inte en gudom i egentlig mening, alltså en personlig entitet. Den är istället den primära, grundläggande verkligheten, en enhet eller ickedualism som utgör grunden för all dualism och mångfald. Den är alltings essens, det som flödar genom allt; den är alltings källa, oföränderlig och evig, det ultimata, det absoluta. Dryghtyn är den gudomlighet som är Guden och Gudinnan vid ett och samma tillfälle, Hieros Gamos, båda dess polariteter och även dess första manifestationer. Den är Närvaron, den helhet som utgör universum. Den är vad man skulle kunna uppfatta som det femte elementet, eter. När vi för in elementens alla energier i vår cirkel som en del av ritualen så skapar vi samtidigt det som reser sig upp från dem och som är större än summan av dem individuellt. Guden och Gudinnan är sedan de två ansikten som det gudomliga visar sig igenom; de är två fasetter genom vilket detta oändliga, detta ofattbara inom allting som vi aldrig riktigt kommer att kunna förstå, kan skönjas. När vi sedan fördjupar våra relationer till vår Gudinna och Gud så ökar också vår förståelse för vissa aspekter av helheten, alltså Dryghtyn, den helhetliga existensen. Dryghtyn är det som allting kommer ifrån och som allting kommer att återvända till. Innan allt som är så var. Dryghtyn skulle kunna förstås som Akasha men det behöver inte heller vara samma sak. 
Akasha är den kollektiva existensens visdom medan Dryghtyn är grunden från vilket allting härrör, inte i form kunskap eller ens skapelse. Dryghtyn var inte det som skapade utan det ting som var. Vad som var, var inte någon kreativ kraft. Ingenting kom före den; den var inte skapad, den bara var. Den är alltså inte en produkt av skapelsen. Den är istället summan av allt där finns, vilket är större än summan av alla dess delar. Den är ”mysteriet”, det som vi aldrig kan förstå eller det som inte går att veta. Vi kan bara förstå delar av den - vi lär känna nya delar ständigt - men då lär vi oss även hur mycket vi aldrig kommer kunna förstå, aldrig kommer kunna veta eller ens behöver veta. Vår egna andliga väg är utforskandet av att upptäcka de ting som avslöjar sig för oss, de sätt på vilket Dryghtyn kan skymtas på för oss.2
.
Ursprungligen kallade Gerald Gardner (wiccas grundare) Dryghtyn för ”Prime mover”, en term lånad från Aristoteles, men han menade också att wiccaner inte dyrkade den och att den var omöjlig att förstå.3 Detta betyder inte på något sätt att Gardner inte tyckte att den var viktig utan han syftade istället på Dryghtyns omätbara gränslöshet och vår oförmåga att kunna begripa denna oändlighet.4 Detta är en monistisk syn på en ultimat ickepersonlig gudomlighet, en underliggande ordning eller organisering av världens principer, men som inte ska förväxlas med den monoteistiska idén om en enda högste gud som styr ”utifrån”.5 Gardner har förklarat wiccaners förhållande till Dryghtyn som ”we make little of it”. Wiccaner försöker inte förverkliga mysterierna eftersom vi vet att mysterierna är ofattbara. Vi erkänner dem men fokuserar därefter på de saker som vi kan greppa och lära oss någonting utav.6
.
För mig personligen får denna syn på det yttersta alltet även en intressant konsekvens i form av att allt, och i sammanhanget framför allt alla religioner, kommer från ett enda ursprung. Oavsett vad man kallar detta ursprung för – ”Universum”, ”Source”, ”The One”, ”Gud”, ”Stjärngudinnan”, ”Prime Mover”, ”Brahman” eller ”Dryghtyn” – så är denna källa så fullkomligt ofattbar att vi inte kan förstå detta alltet med vår begränsade förståelseförmåga. Därför ”plockar vi ner” detta abstrakta på en nivå som passar oss. Eftersom jag är wiccan så förstår jag detta yttersta som Gudinnan och Guden men jag gör det med all respekt för att andra kallar samma Princip vid helt andra namn. Dessa namn är lika riktiga. Vi förstår Universum olika därför att vi använder olika förståelseramar. Olika religioner är egentligen endast uttryck för olika former att närma sig de sätt som det yttersta kan visa sig på. Alla andligt lagda människor söker till syvende och sist exakt samma sak – att uppleva det som inte går att förstå.
.
Dryghtynbönen
Många wiccanska ritualer inleds med en särskild bön till Dryghtyn varvid ett speciellt närvaroljus tänds som ett erkännande av det oändliga. Närvaroljuset är inte samma sak som ett eventuellt arbetsljus som har en mycket mer praktisk funktion. Det ljuset tänds i början av ritualen för att du ska kunna göra klart för dig att allting du behöver finns till hands och för att ge ljus när rummets övriga belysning släcks inför ceremonin. Att tända närvaroljuset är istället ett sätt att hedra allt det som vi inte kan förstå. Våra ritualer blir sedan uttrycket för det som Gudinnan lovade i sin anbefallning, nämligen att ”lära [oss] ting som är ännu okända”. Våra ceremonier är manifestationen för upptäckandet av mysteriets aspekter när vi har möjlighet att uppfatta dem. Genom att hedra Dryghtyn i början av våra ritualer öppnar vi upp möjligheten för existensens vidsträckthet och erkänner att den är så mycket större än alla upplevelser i våra små rituella kosmologier. Vi inleder med detta uppmärksammande för att erkänna att alltet, närvaron, är mycket större än allt det vi vet eller kan förstå. Det innebär också att var och en skapar helt olika idéer om vad Dryghtyn är. Vi förstår mysterierna helt olika. Närvaroljuset är också en representation av oss själva i alltets sammanhang - erkännandet av vad vi försöker finna, det vi är öppna för att lära oss och uppleva samt att ta in som vår personliga kunskap och vetskap. Stunden som ägnas till Dryghtyn är mycket intim och personlig eftersom allas upplevelser av ögonblicket kommer skilja sig åt. Det gudomliga avslöjar nämligen sig själv i små bitar under ens livstid på sätt som är unika för var och en. Det är var och en som vet och förstår vad var och en har kommit att förstå som mysterium. Till sist, i slutet a ritualen, släcks ljuset i stillhet och tystnad. Det finns ingen motsvarighet i slutet av ritualen till den bön till Dryghtyn som hör till början av ritualen. Det finns nämligen inga ord som kan användas för att uttrycka farväl till Dryghtyn; det finns ingen anledning att ta avsked till någonting som ändå kommer vara kvar. Slutet av ritualen är därför en tyst stund till det som är för stort för ord - mysteriet, närvaron, Dryghtyn.7
.
.
(YT: OathBoundSecrets)
Vad är din syn på det yttersta? Dela gärna med dig din syn på Gud, Gudinna, de båda tillsammans etc. Har The Source/Universum visat sig för dig på något särskilt sätt? Berätta gärna i kommentarerna.
..
Var Välsignad!
.
__________________________________________________
Källor:
1 Wiccan views of divinity (2012)
2 The presence Candle – The Dryghten (2012)
3 Wiccan views of divinity (2012)
4 The presence Candle – The Dryghten (2012)
5 Wiccan views of divinity (2012)
6 The presence Candle – The Dryghten (2012)
7 The presence Candle – The Dryghten (2012)
--------------------------------------------------------------------
Läs även andra bloggares åsikter om wicca, hedendom, paganism, dryghtyn, dryghten, universum, source, the one, gud, stjärngudinnan, prime mover, brahman, arwen, källan
Dessa är månfaserna för 2013. Som du ser så skiljer sig tidpunkterna för månarna mellan de båda uppsällningarna och jag har därför skrivit upp båda så att man kan jämföra. Hål till godo! . Mörkermåne Tilltagande måne Ful...
Detta korta inlägg är min inrapportering för Hedniska Häxors Läsutmaning 2012 där jag började delta i och med detta inlägg. Jag valde där och då att lägga mig på nivån ordinand med mål att läsa mellan 6-10 böcker. Detta var ett smart val från min sid...
En klassisk 25:e december!.
..
Var Välsignad!
© Ariadna 2012
.
--------------------------------------------------------------------
Läs även andra bloggares åsikter om wicca, hedning, pagan, kalende...
Ljus 24:e december!.
..
Var Välsignad!
© Ariadna 2012
.
--------------------------------------------------------------------
Läs även andra bloggares åsikter om wicca, hedning, pagan, kalender, yule, yulekalender, ad...
Nostalgisk 23:e december!.
..
Var Välsignad!
© Ariadna 2012
.
--------------------------------------------------------------------
Läs även andra bloggares åsikter om wicca, hedning, pagan, kalender, ...
För generella frågor om wicca så kan du antingen ställa din fråga i rutan nedanför eller också så når du mig på mail Dimmornas Dotter.
Länka: 
 |
Skaffa en gratis blogg på www.bloggplatsen.se
