Ariadna
3 juli 2011 10:35
Hej Nephele,
Jag misstänker att många har sin gudsbild av en anledning och den må vara ”skruvad” eller ej enligt ditt sätt att se på saken, men jag vet inte om den behöver vara fel för den delen. Kanske är det som du skriver att man blir avskräckt från kristendomen för att man har bildat sig en uppfattning om gud som inte tilltalar. Då måste man fundera på vad det beror på, vilket naturligtvis är en fråga för de kristna samfunden. Vilken funktion är det som den kristna guden inte fyller? Själv tycker jag att en gud formad efter de egna behoven är det som en gudom måste vara. Jag hörde en gång en liknelse från en katolsk präst och en judisk rabbin som förklarade att världen skulle kunna vara en gryta och att den abrahamitiska guden ska ses som den som rör runt i grytan och påverkar den utan att vara delaktig i den. Den bilden över gud känns som en passiv och frånvarande gudomlighet och jag tycker att den är synd. En kärleksfull gud är en närvarande gud och med det så tycker i alla fall jag att gudomen till och med bör vara anpassad efter våra behov för att vi helt enkelt ska kunna närma oss den. Du skriver att de flesta människor formar sin gudsbild efter ”märkliga ickebibliska tolkningar och definitioner”. Jag skulle inte vilja påstå att det är så märkligt i och för sig. Man måste påminnas om att i bibeln presenteras inte en gud utan flera. Judendomen är en korsning mellan ett antal olika stamreligioner var och en med sin gud. När sedan Jesus dyker upp så presenterar han ytterligare en gudsbild. Vilken av bibelns gudstolkningar borde vara den ”rätta” att utgå ifrån? Gudsbilden har ju dessutom ändrats under historiens gång och än idag så funderar vissa kristna kyrkor på hur de ska anpassa sig efter dagens förhållanden. Alltså inte ens där diskuterar man hur dagens människa ska kunna anpassas efter åtminstone 2000 år gamla föreställningar om sanningen, utan om hur denna sanning ska kunna anpassas efter dagen förhållanden. Jag tror knappast att vi kommer finna ett sant svar, vilket för övrigt leder mig in på den andra delen i din fråga.
Jag vet inte riktigt vad du menar ”allt detta” men jag personligen tror att en gudom, som först kan delas in i en Gudinna och en Gud, som därefter kan delas in i alla Gudinnor och Gudar som sedan kan delas in i alla kvinnor och honor samt alla män och hannar som existerar, skapade livets första ryckning och sedan lät det växa och utveckla sig till den värld vi känner idag och även bortom den. Denna gudom skapade spelreglerna i det som vi idag känner som evolution. Ibland tar den en mer direkt roll genom sina deltagare och ibland, särskilt om man ber den, så tar den en aktiv roll. Ibland tar denna gudom en mer indirekt roll för att vi ska få välja och skapa själva. Jag tror att man i hög grad kan påverka sina förutsättningar i livet, inte alltid men ofta. Hur vi sedan väljer att förhålla oss till denna gudom skiftar från människa till människa. Vi förstår denna gudom olika eftersom vi upplever olika. Så ja, jag tror att man väljer sin tro och därmed skapare. Vi måste välja olika därför att vi är olika och förstår olika eftersom vi endast kan förhålla oss till det som omger oss. Så ja, jag tror verkligen att det finns, som du skriver, en harmoni i att så som var och en tror, det är det rätta. Du kan ändra uppfattning ja, men i samma stund så upphör den gamla uppfattningen och du kan inte göra annat än att förhålla dig till de förståelseramar som den nya uppfattningen medför. Nej, jag tror inte att det kan finnas en objektiv sanning. Det ligger inte i människans natur som subjektiva varelser att vara objektiva. Finns det en objektiv sanning där ute så kommer vi aldrig att kunna nå den. Är människan en bristfällig varelse så är det också just där som hon har sin brist. Finns det en sanning, en gudom, så skapade denna oss för att vi ska se sanningen från olika perspektiv, med olika glasögon. Det finns således en mening med att allting ser ut som det gör. Det finns inget perfekt sätt att tro eller göra någonting på. Om det fanns ett perfekt sätt så skulle ju alla göra det. Konsekvent blir det också så att vi skapar vår uppfattning om en möjlig sanning så fort vi förstår den eftersom den inte kan finnas tidigare. Jag tror precis som du skriver att ingen kan omvända en annan människa och att den gudom som du kallar Gud inte heller kan frånta oss vår fria vilja. Vi är själva skapare av den sanning som vi uppfattar men så klart finns denna gudom med oss och stöttar och hjälper oss.
Jag kan tyvärr inte riktigt se var du får in frågan om samvete i sammanhanget. Samvetet är för mig en fråga om en utvärdering i hur man själv och kanske andra har förhållit sig till den egna uppfattningen om vad som är rätt och fel. Vad som är rätt och fel är kulturellt betingat men kan också ändras om man själv ändrar uppfattning i en viss fråga. Jag vet inte om du menar att samvetet skulle vara en moralisk kompass. Möjligtvis så, men vi måste komma ihåg att som en sådan är den väldigt trubbig och opålitlig eftersom den varierar från person och även kan ändras från ett sammanhang till ett annat. Huruvida vi handlar med gott samvete är en fråga om ständiga förhandlingar med denna moraliska kompass för att ändra gränserna för vad som är godtagbart i respektive sammanhang. Samvetet kommer inte kunna svara på vad som är rätt och fel ur ett objektivt perspektiv. Inte heller en gudom kan svara på det eftersom vi då osökt kommer in på det klassiska teodicéproblemet. Om gud kan visa vad som är rätt, varför tillåter han det då som är fel? Om gud är allmäktig och enbart god varför finns det då ondska? Frågan om gott och ont och en fullkomligt god gud är romantiserad och naiv. Gott och ont handlar fortfarande om subjektivitet och då hamnar vi ständigt i gråzoner. Vad som är gott för en kan vara ont för en annan. Människan är betrodd med sin fria vilja och därefter kan en gud vara vare sig god eller ond.
Var Välsignad!
